Team Snigel ca 6-timmars i Rankås utanför Tibro 190928

Klockan 11 skulle loppet dra igång. Vi som skulle vara med samlades vid Rankås friluftsområde, radade upp våra väskor med grejer (Man behöver ju en del om man ska springa i sex timmar… själv vågade jag inte lita på väderprognosen utan hade räknat med regn och mer regn och hade följaktligen 3 hela ombyten med mig. Plus mat….) och kl 11 drog vi igång.

Redo för lopp!

Carina hade valt 0,7-kilometers spåret. Ett smart val med tanke på att man ju alltid kan tänka ”jo, jag orkar 700 meter till”. Vi skulle ju hålla på ett tag så jag beslutade mig för att gå åtminstone första varvet, som uppvärmning. Sen sprang jag ett varv eller två, men det kändes inget vidare, jag fick mjölksyra i vaderna och jag övergick till att gå igen. Sådär höll jag på ett tag, gick en bit, sprang en bit. Många andra gick också, men merparten sprang. Jag gick mest.

Efter första timmen var det flera av oss som tog fikapaus. Kaffe och nåt litet att tugga på. Jag hade kokosbollar 😄

Kaffe och kaka

Efter andra timmen bytte jag skor. Jag hade startat i mina Joe Nimble, ett par minimalistiska skor som tål i alla fall lite väta. Men det var inte blött i skogen alls, så nu passade jag på att byta till mina FiveFingers. Och vilken skillnad! Inget ont om Joe Nimble, men inget slår mina tåskor! Jag sprang två varv på ren njutning! Sen blev jag för trött och fick gå igen såklart, men ändå!

Five Fingers

Det var så trevligt i skogen. Allteftersom man blev varvad, eller varvade andra, sa man hej och bytte kanske några ord. Ibland gick jag tillsammans med någon en längre stund och fick lära känna den personen lite bättre. Vi var 26 stycken som deltog så det var ju ingen brist på sällskap.

Men Rankås, som för övrigt har utsetts till Sveriges 5:e bästa motionsspår (https://springlfa.se/sveriges-basta-motionsspar-4-5/ ), är ju inte precis inne i Tibro, och Tibro är ganska litet. Så det var så tyst i skogen! Knäpptyst! I ”min” skog hemma är det ju aldrig tyst, man hör tåget, man hör motorvägen… Här var man ensam med sina tankar. Och skogen i Rankås är väldigt vacker.

Plötsligt hade halva tiden gått och jag tänkte att det var dags att ta en längre paus, gå på toa och äta något mer rejält. Jag satte i mig en tunnbrödssmörgås med mjukost och en banan. Drack lite Resorb för säkerhets skull. Hittills hade det känts rätt bra. Jag gick mer än jag sprang, men jag kände mig pigg.

Under timma 4 och 5 däremot började det gå trööööögt…. Jag tror att magen fick för mycket att jobba med för plötsligt kände jag mig helt väck. Supertrött och nästan lite yrslig… funderade på om jag skulle säga till nån (så de kunde ha lite koll på mig om jag skulle svimma). Sade tillslut till Carina vid nästa varvning att ”nu går det trögt”. ”Ät nåt sött, nåt riktigt sött” sa hon. Jag letade fram lite godis, och travade vidare. Efter ytterligare ett varv kände jag mig helt ok igen. Tänk vilken skillnad lite socker kan göra!

EDIT: nu när jag läser igenom det här dagen efter inser jag att jag glömt en av de bästa grejerna med dagen! Nån gång i mitten av loppet fick vi besök av Therese Konstig och Rasmus Oderud (Skyltmannen)! De dök upp och hejade på oss! Fantastiskt roligt och jag blev inte så lite starstruck :-D Himla kul att få träffa dem live! Tänk att jag kunde glömma det helt! Det säger ju lite om hur trött jag var...

Therese Konstig, Elin och jag (Tack Therese för bilden, hoppas det är ok att jag lånar den här)

 Nu började jag fundera på vad jag hade för mål med dagen. Från början hade jag haft storstilade planer på att springa 3 mil eller längre, men med tanke på dagsformen hade jag slagit det ur hågen redan innan jag reste till Västergötland. Men kanske kunde jag hinna lite längre än en halvmara i alla fall? Nu var jag någonstans på 17km och det var kanske en och en halv timma kvar eller så…. Men man tänker ju inte så bra när man är trött så trots att jag visste att jag alltså hade 5km kvar till 22km (som skulle bli mer än en halvmara) och att varje varv var 700m så klarade jag inte av att räkna ut hur många varv det blev… jag försökte räkna ut det under ett helt varv :-D

Så nästa gång jag varvade frågade jag Carina, som räknade ut att det krävdes drygt 7 varv. Nu var det 1h 20 min kvar ungefär. Och jag gick ju. Och ganska långsamt också. Det började bli brått insåg jag. Efter att ha gått ett varv till och kollat tiden insåg jag att nu måste jag springa. Efter snart 5h! Men någonstans fanns resurser kvar. Så jag kastade i mig några godis till och sen sprang jag! 5 varv på raken utan att stanna! Och det kändes bra! Jag kände mig stark! Nu sprang jag om många andra som nu slutat springa och istället börjat gå. En del haltade till och med. När mitt femte varv var till ända insåg jag att det räckte med ett varv till för att få ihop 2,2 mil. Då tappade jag såklart orken och började gå istället ;-) och det blev det jobbigaste varvet hittills –nu protesterade hela kroppen! Men när jag nådde målområdet igen hade jag tillryggalagt mer än en halvmara och alltså slagit personbästa i distans! Jag hade en kvart kvar innan tiden var ute, men jag hade nått mitt mål och valde att kliva av där. Istället hjälpte jag till att heja på de övriga som var kvar i spåret


Loppet var ju ett cirka 6-timmarslopp eftersom vi lät alla fullfölja de varv som påbörjades innan kl 17. Så strax efter 17 var alla i mål och vi kunde ha medaljutdelning. Så duktiga vi alla varit! Och vilken tur med vädret vi hade! Inne i Skövde regnade det tydligen (och det regnade massor dagen innan), men vi hade runt 15 grader och växlande moln hela tiden! Perfekt löparväder!

Carina blev tackad för ett fint arrangemang

Alla fick medalj och goodie bag

Sjukt nöjd efter genomfört lopp :-)

  
Jag har varit på flera träningsresor, både löparläger, cykelläger, skidläger och simläger. Men den här träffen är nog den första där jag känt mig helt hemma. Alla gjorde sitt bästa på sin nivå, vissa sprang hela vägen, vissa gick hela vägen och många var någonstans däremellan. Och alla hejade på varandra och gjorde dagen trevlig. Team Snigel är bäst helt enkelt

Hela gänget (Tack Carina Ekring för bilden! Den är tagen med Carinas mobil, men jag vet inte vem som tog den.)

De som kunde sågs på kvällen inne i Skövde över en bit mat. Det blev en minst lika trevlig avrundning på en fantastisk dag!